mat & vikt

Strax dags för lunch igår lagade jag och Jocke en super god pasta rätt:=)
Så idag har vi lite left overs att äta till lunch.
Sitter och kollar på något program på 5an om överviktiga människor....
Jag kunde inte låta bli att kolla på bilder på mig själv när jag vägde som mest (utan bebis i magen)

Vilken skillnad det är inte bara kroppsligt utan hela ansiktet. När jag tittar på bilderna ser jag inte olycklig ut, kanske inte så konstigt då jag på de flesta bilder sitter med världens underbaraste bebis.
Men jag kommer ihåg hur jag mådde hur fixerad jag var. Det enda jag tänkte på var att bli smal igen jag kunde knappt uppskatta tiden med min familj för att jag plågades så mycket av att vara tjock.
Det är klart att jag förstod att det inte skulle vara att ploppa ut ungen och sedan väga under 50 kg igen.
Men jag insåg ite att det skulle ta så lång tid som det gjorde.

När man alltid har varit smal och alltid älskat sin kropp är det konstigt att helt plötsligt inte känna så längre.
Jag har genom hela livet fått kommentarer om att jag är "för smal" jag höll aldrig med. visst var jag smal visst kunde jag gå upp i vikt men jag var frisk åt vad jag ville och mådde toppen. Då är man inte för smal.
Mitt svar när någon kommenterade min vikt kunde vara allt ifrån
 -man kan aldrig vara för smal eller ha för stora bröst.
- Jo ibland skulle det va skönt att gå upp lite i vikt

Dessa svar är sådanna svar som får folk att hålla käften.
Att säga
- Jag trivs som jag är, jag är nöjd eller liknade skapade följdfrågor..
-äter du?
-har du haft anorexia?
-Du MÅSTE äta mer...
bla bla bla....

i veckan var jag hos läkaren pga att jag rasat massor i vikt.
I maj vägde jag 68 KG, i September hade jag nått min ideal och normalvikt 47 KG i december vägde jag endast 43 KG.
ENligt läkaren berodde det på stress och att jag eventuellt fått problem med sköldköterln efter förlossningen.
Jag har en egen teori jag har ätit för nyttigt.
Jag har levt på sushi och sallad.

Jag testade min teori genom att äta pizza, kebab, mc donalds och Subway under halva december och början av januari. Igår efter att ha svullat i mig onyttigt i en månadstid har jag gått upp i vikt igen till 45,8.
Nu ska jag upp till 47 kilo igen den är min normal vikt. Jag tycker absolut inte att alla ska väga 47 och säger inte att det är en normal vikt men för mig är det det.
Mina kläder sitter perfekt då och jag mår toppen!

Folk har en förmåga att spekulera så mycket om att jag tex skulle banta eller har ätstörningar.
Det finns inget sånt , utan ajg är naturligt smal och äter jag inte över 2000 kalorier om dagen går jag ner i vikt.

Och vill ni veta vad det värsta är, Jag älskar det för jag älskar flottig mat och mår bra av det ...och jag kan äta det varje dag utan att bli överviktig.
Visst gillar jag en sallad eller sushi men jag kan äta det också och skulle jag mot förmodan bli överviktig kan jag alltid gå ner i vikt utan att träna... för att träna ...det är inget för mig.

Nu ska vi äta!

Bild på min och Dylan när jag vägde som mest (utan att vara gravid)






Bild på mig ( i november)






ciaaoooo


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0